Storm!

Har varit ledig i två veckor och firat jul och det nya året.
Ingen direkt vinter i sikte än här i öriket men vi ger inte upp våra förhoppningar om den saken.

Ledigheten har givit mig extra tid till dragträning med Storm och det går verkligen kanonbra just nu! Vi kör mellan 6-10 km per gång, två till tre gånger i veckan.
Storm har full fokus framåt och jag behöver inte längre hjälpa till särskilt mycket där jag sitter på min cykel med ett lycksaligt leende i hela ansiktet.
Dock är det en speciell sträcka på ca 400-500 meter som 9 gånger av 10 ställer till bekymmer. För mig alltså, vad Storm tänker vet jag faktiskt inte men han lägger liksom av där på den där speciella sträckan, flamsar runt, stannar, kissar, är allt annat än fokuserad och jag har inte lyckats komma på varför.
Det är alltid på samma ställe och jag har provat en miljon olika sätt att hantera det utan framgång. Två gånger på hela säsongen har han susat förbi platsen utan problem och jag har förstummad åkt med, försiktigt berömt, utan framgång försökt komma på vad som skiljt de gångerna från alla andra.
Så kan det vara, i övrigt är jag djupt imponerad över hur duktigt han jobbar på därframme, alldeles ensam framför cykeln.
Tror att jag lyckats lägga upp och planera träningen på ett bra sätt för det här är hittills vår bästa dragsäsong. Vore roligt med snö förstås och släden men tror vi kan stå ut med cykeln ett tag till.

Jag har tagit Grönt Kort (draghundsförarutbildning), det har stått länge på min "attgöralista" så det var skönt att kunna bocka av något där.
Håller på att planera HundKompass verksamhet för våren och letar nya kursplatser på fastlandet. Verksamheten utökas med jobb i bygg- och fastighetsbranschen, så jag har tillbringat eftermiddagen på verksamt.se för att fylla i allt som behövs för att starta eget.
Nu ska jag bara våga trycka på signeraknappen så uppgifterna skickas in till skattemyndigheten, lite läskigt med alla siffror och papper, var tvungen att ta en paus och skriva blogg
Det är jätteskönt att kunna bocka av det ena efter det andra på listan, ger lite självförtroende och framtidshopp.
Ett annat projekt som ständigt tycks flyttas neråt på listan till förmån för andra mer akuta saker är att ta körkort. Det måste verkligen bli av nu under våren, jag behöver det!

Mmmm, känner mig nöjd med tillvaron och det är så himla kul, önskar att alla får känna så här. Håller tummarna för att det håller i sig.

Nu ska det lagas middag och sedan ska jag trycka på "signeraknappen"
Kram på er 

En underbar solnedgång över ännu isfria vatten, här i öriket
 

För ett antal år sedan fick Storm en julstrumpa av en väldigt god vän till oss båda.
Den var fylld med saker som hundar tycker om, och eftersom han fick den flera dagar före jul så fick han förstås plocka upp en sak varje dag ur sin strumpa.

Varje år hänger jag upp strumpan på en plats där han kan ha koll på den. Jag hänger upp den några dagar före jul, men det finns inget i den då.
Minst en gång om dagen går han fram till den, nosar och sniffar, kollar om det möjligen har kommit något gott från tomten.
På julaftons morgon kommer han att upptäcka att tomten faktiskt har varit här!! Att tomten bryr sig om hundar oxå! Och jag kan redan se hur hans ögon kommer glittra, hur han ivrigt kommer för att tala om för mig: "Matte, det är nåt häri, skynda dig, jag måste få det nu"

Och det är väl klart att tomten kommer till en så duktig och go' hund.
Så snäll och lyhörd, glad och busig, stor och stark, sprider ljus och glädje i vårt liv.

Så är det här och det är trist, trist och trist!!
Men, det är väl bara att bita ihop och hoppas på bättre tider

I fredags körde vi 6 km i regn och Storms motivation låg nånstans strax under noll.
Jag förstår honom, verkligen! Samtidigt är det faktiskt ganska svårt att lägga band på sin egen besvikelse och frustration över att vingla omkring i 6km/tim, man har faktiskt knappt styrfart i den hastigheten.
Det är bara att knipa ihop och uppmuntra att vi rör oss framåt över huvudtaget sådana dagar. Nu känner jag mig orättvis, han har ju faktiskt gått som tåget i flera veckor, men jag tycker ju så mycket om att jobba tillsammans med honom så jag vill ju förstås att han oxå ska tycka om det och det gör han ju, men inte i regn. Och det får man ju förstå.

Jag har ju tidigare i livet haft golden retriever i familjen, hundar som glatt slängt sig i varenda vattenpöl och lerdike de hittat.
Skillnaden är milsvid när det kommer till Storm och pölar och gegga!
Han gör allt för att undvika att gegga ner sina vita tassar. När vi kommer ut så kan man riktigt se hur han snörper ihop läpparna i en ogillande min och går stora omvägar för att slippa sätta ner fötterna i smacket. Och när vi är ute med cykeln åker vi slalom mellan vattenpölarna, är det en pöl som täcker hela vägen så saktar han in och sedan går han nådigt genom pölen med en tydlig min av att detta faktiskt är högst opassande för en ståtlig malamute

Jag har funderat mycket på hur pass mycket vi speglar varandra, han och jag.
Tycker själv att det är äckligt att behöva gå genom gegga, även om jag har gummistövlar på mig, känner hur det liksom drar lite neråt i mungiporna och hur jag försöker göra mig så lätt som möjligt för att inte sjunka så djupt i leran. Kan han ha uppfattat mitt ogillande i dessa stunder, eller tycker han helt enkelt bara genuint illa om gegga?
Oavsett vilket, det är väldigt skönt med en hund som inte vill smutsa ner sig mer än nödvändigt!

Nu hoppas vi på snö till jul, det blir så mycket mer stämningsfullt då, och ljusare.
Kram på er!

Idag har vi nått ett viktigt mål i vår träning!
Storm har gått jättebra framför cykeln de senaste veckorna och vi har legat mellan 6-8 km varje gång vi kört.
Vi har kämpat i skogen och tränat upp styrka och nu har jag alltså sedan en dryg månad lagt på dragträningen med cykeln.
Storm känns stark, även om han inte gått ner något i vikt, muskler väger ju oxå.
Jag skulle nog ändå vilja få ner honom lite i vikt för kroppens egen skull.

Det är svårt att beskriva känslan av total lycka och sinnesro när man sitter där på sin cykel bakom sin hund som glatt och villigt travar på i sin sele. Idag hade vi solsken och kraftig vind. Hade redan från början tänkt att vi skulle prova milen men sedan får man alltid se lite till dagsformen oxå
Och idag funkade allt perfekt, som vanligt flamsade Storm lite de första ca 200 metrarna, men sen så gick han som tåget.

Inte helt lätt att få till en mil på Nämdös lilla vägnät, blir till att köra lite fram och tillbaka och korta svängar in på mindre vägsnuttar men det funkar ju det med.
Det känns verkligen att vi nått ett stort och viktigt mål med all träning och jag är så nöjd och glad!

I kväll ska min hjälte få fira med ett gott märgben

 
Härlig känsla